The end of an era

Sista dagen på jobbet idag.
Sitter nu här och har precis ätit upp min inköpta frukost.
Då jag för ovanlighetens skull är ensam på vårt gigantiska kontor, så ger det mig lite tid att fundera över sommaren som passerat.
I likhet med förra året så har sommaren bjudit på en hel del, även om det emellanåt har känts som motsatsernas år.
Om man bara fokuserar på allt rent work-wise så har det skilt sig på många sätt från förra året.
Speciellt det faktum att arbetsbördan inte har varit särkilt betungande alls i år, ibland har vi bokstavligt talat bara suttit av tiden.
Inte bara fördelar då det har blivit fruktansvärt långtråkigt emellanåt.
Och givetvis har det ju inte varit samma människor, på gott och ont.
Det har ju som alltid varit roligt att göra sig nya bekantskaper och återuppta gamla, men jag har verkligen saknat stämningen från förra året med det gamla gänget.
Men man kan ju inte få allt.

För övrigt så har väl denna sommar handlat om allt mellan himmel och jord, har träffat nya och mindre nya underbara människor, har träffat inte så underbara människor.
Har tvingats till att ta itu med och konfrontera spöken från det förflutna.
Har blivit kär upp över öronen.
Har flyttat hemifrån.
Har blivit lite lite vuxnare, på gott och ont.
Har insett vad som är viktigt i livet och försökt leva efter det.
Har skrattat,gråtit,älskat,hatat,lekt,vunnit,förlorat och helt enkelt bara levt.
Och det ska tilläggas, att jag har vunnit mer än vad jag har förlorat (Bortsett från alla jävla spel utom tp, då har jag definitivt förlorat).
Och vad än förlusterna har varit så har de inte varit tillräckligt stora för att ens skaka om mig mer än att jag fem minuter senare ryckt på axlarna.

Och nu som den sanna listmänniska jag är, en lista på vad jag kommer att sakna och inte sakna.

Kommer att sakna:

*Att ha en fast rutin som får mig att pallra arslet ur sängen.

*Lönen of course (jag är student so what do you expect?)

*Människorna

Och nu en liten underlista på vad jag kommer att sakna med människorna.

- Fikarasterna på fredagseftermiddagarna då alla är flummiga och härliga och pratar om skrämmande konstiga ämnen.

- Att sitta inne på Gabriellas kontor och bara snacka av sig

- Att höra Hanna och Erik gnabbas som om de vore syskon

- Alla hetsiga och lugna samtal med Calle på vårat kontor

- Kultursamtalen med Viktor

- Att vara musiknördig med Lasse

- Få allt på mitt skrivbord fasttejpat av Olof

- Höra Sebastian droppa obskyra jazzkuriosa som bara Lasse fattar, och sedan nicka i medhåll åt det han själv sagt

- Alla härliga ”tanter” vars humor är en sådan härlig blandning av bitande cynism och jäkelskap


Och vad jag inte kommer att sakna:

*Att pallra arslet ur sängen varje morgon, vilket i praktiken innebär att jag även tvingar upp Markus, istället för att ligga kvar ihopkrupen brevid honom.

*Tidsbristen som innebär att jag nästan aldrig har haft tid för vännerna.

*Dagarna då man hellre skulle ha tämjt spottkobror i Asien än att ta itu med ännu en jävla ansökning från samma ambassad som de tidigare tre veckorna, och som var så tjocka att man var tvungen att hoppa på hålslagaren för att inte bryta fingrarna av sig.

*Alla jobbrelaterade skador, så som;
- Rulla in i skrivbordet och slå i knäna
- Slå huvudet i den överdimensionerade lampan som tronar vid min datorskärm
- Slå i tårna i min tröskel
- Få fem miljoner skärsår på fingrar och händer


Det var väl allt jag kunde komma på så här på en gång.
Jag hör av mig om jag kommer på något mer, nu ska jag ut på kontorskamrat jakt, då personen i fråga tycks ha antingen irrat bort sig eller försovit sig.

För övrigt så är jag lite lätt om hjärtat då jag precis fick ett mail från en person som jag hjälpte igår och som skrev att jag var en ängel.
Det gjorde mig lite glad inombords.

Dagens låt; New Slang – The Shins