The Dionysian way of living.

Ja, vad ska man börja med?
Jag antar att en förklaring vore på sin plats.
So here goes.
Som ni alla vet så var Dionysos en utav de 12 olympiska gudarna.
Kort kan man väl säga att han är vinets, dramats, döden och återuppståndelsens gud.
Tills skillnad från de andra gudarna som ofta förknippas med ljus och dylikt så är Dionysos snarare mystikens gud.

Sådär ja, nu bör ni ha färskat upp minnet.

Anledningen till att man enligt mig ska försöka leva så dionysiskt som möjligt är den enkla anledningen att det är verkligen det enda sättet att leva fullt ut.
Genom att bryta ner alla barriärer som man själv och samhället har satt upp så kan man förhoppningsvis nå personen man verkligen är.
Helt enkelt den man är menad att vara, utan omvärldens krav och förväntningar.
För mig är att leva dionysiskt att leva och ifrågasätta, att upphöra att vara en del av den stora massan som bara lever utan att existera och ifrågasätta.
För om vi ska vara helt ärliga, hur ska man kunna nå sin fulla potential och verkligen kunna åstadkomma saker om man alltid gör som man blir tillsagd utan att någonsin ifrågasätta?
Jag fick igår frågan om jag hatar auktoriteter, och jag kan förstå hur det lätt kan tolkas så.
Svaret på den frågan är inte något jag kan svara på med ett enkelt ja eller nej, men för sakens skull ska jag försöka förklara.

Enda sedan tidig ålder så har jag haft svårt för auktoritetspersoner just på grund av den enkla anledningen att jag har mött så många som har missbrukat den. Det betyder inte att jag hatar alla som står ”högre upp” på rangskalan än mig, även om ni själv hör hur absurt det låter att någon ska räknas som mer än någon annan enbart på grund av sin position i samhället.
Det är få saker som jag har så svårt för som människor som är så små i sig själva att de måste trycka ner andra för att känna sig större.

För övrigt så hatar jag hela den här mentaliteten som är förhärskande i vår kära nation, tanken att du aldrig ska sticka ut. Alltid rätta dig efter det normativa, och aldrig tänka fritt.

Jag tror att det är mina möten med alla ”auktoriteter”, och alla mina personliga erfarenheter av maktmissbruk som har fått mig att försöka leve så långt ifrån det som möjligt.
Kalla mig obstinat om ni vill men det har aldrig legat i min natur att göra som jag blir tillsagd enbart för att jag har just blivit tillsagd.

Det är antagligen jag älskar musik, litteratur och all form av konst så pass mycket som jag gör.Det är de som har förmått att leva så nära sin sanna natur som möjligt som är det närmaste Nietzsches übermench som vi hittills har kommit.