måndag 31 december 2007

Gott nytt år!


Gott nytt år till alla!


//Ia

fredag 28 december 2007

The decorator within

Hallå hallå, hoppas att alla har haft en härlig jul med massa julmat osv.

Min jul var toppen, astrevligt att umgås med familjen och alla andra man älskar =)
Fina julklappar och mycket svullande har ju också gjort sitt ^^

Men nu är julen över och snart är det nyår,vilket i sig antagligen är årets mest överhypade kväll, men så länge man inte går in med för många förväntningar och är med trevligt folk så brukar det ju som bekant fixa sig.

Jag har f.ö nyupptäckt en slumrande sida av mig själv, den inredningsgalna fascisten ^^
Har suttit hela kvällen och hoppat mellan olika möbelsidor, och ritat och gud vet vad.
Har ju planlösningen på lägenheten som vi ska kolla på nu, så nu har jag kunnat ta min galenskap ett steg längre och rita rummen ^^

Jag är smått mojje, jag inser det.
och i ärlighetens namn har jag meddelat att det bara är att be mig att hålla käft om jag blir för mycket =P

Nu sitter jag och väntar i vad som känns som en evighet på att Q.o.t.D ska bli klart.

aja, får väl sysselsätta mig med nått annat så länge, typ fortsätta läsa doktor glas och käka lite tacopaj.

Later

lördag 8 december 2007

Thank you Sinéad O'Connor

Jag satt just på YouTube och tittade på något som verkligen bekräftade många av mina tankar om männskligheten.
Läste om Sinéad O'Connor som 1992 orsakade något som bara kan liknas vid masspsykos hos halva världen.
Och i likhet med nästintill allt annat som orsakar det så var det självklart något som rörde religion. I detta fall katolicismen.
Det som skedde var att under ett framträdande på SNL hösten 92, sjöng Sinéad en acapella version av Bob Marleys "War". Den stora skillnaden var att hon hade bytt ut ordet racism mot child abuse.
I slutet av låten så tar hon upp en bild av Johannes Paulus II och river den itu.

So, you starting to see the problem?

Anyhoo, alla och ingen fick fnatt och fördömde hit och bannlyste dit, you know, same old same old.

Ca två veckor efteråt så skulle en stor hyllningskonsert för Dylan hållas på Madison Square Garden och Sinéad var menad att sjunga "I believe in you".
Det börjar med att hon blir presenterad av Kris Kristoferson som säger något i stil med "jag är stolt över att prestentera nästa artist, vars namn blivit synonymt med mod och integritet".
Men ni kan ju föreställa er hur det togs emot.
Kolla för bövelen in klippet, så får ni se en person som verkligen förtjänas att kallas för äkta och som har en jävla massa "guts".

Min favoritdel är dels när Kris kommer fram till henne och säger "Don't let the bastards get you down", och precis i slutet då hon sjungit klart och bara stirrar ut över publiken.

Check it out ffs.

http://www.youtube.com/watch?v=CCk2YQS8vaw

onsdag 5 december 2007

Cementery Gates

Åh, är så trött på att vara fattig och känna mig som en icke bidragande nånting.
Så jävla störande, vill jobba. Kan jobba, men nej. Inte fan jobbar jag.
Behöver verkligen det nu, räkningar att betala, mat att inhandla and so on.
Blä


A dreaded sunny day
so let's go where we're wanted
so I meet you at the cemetry gates
Keats and Yeats are on your side
but you lose
because Wilde is on mine