måndag 1 december 2008

Who is it?

Sitter och lyssnar lite på Michael nu, (nej,inget efternamn. Det finns bara EN Michael).
Jag och babe satt och tittade på hans konsert i Göteborg från 1997, och damn! Man blir frälst varje gång, karln trotsar ju tyngkraften för i bövelen!

För övrigt har jag nu efter nästan 22 års väntan hittat ett spel som jag gillar!
En liten förklaring kanske vore på sin plats, jag har inga som helst koncentrationssvårigheter. Snarare tvärtom, jag snöar gladeligen ner mig i såväl böcker som filmer och serier.
Men när det kommer till att spela tv-spel, då fan är jag som en grinig ad/hd-femåring.

Kort sagt, jag tycker det är jättekul i sådär 5 minuter sen hittar jag på något nytt och glömmer bort det för all tid.
Men som sagt så har dagen äntligen kommit.
Ett spel som jag inte bara har spelat mer än 5 timmar, utan även vill komma hem och fortsätta på.
Det är nästan så man blir rörd fanimej.
Vilket är då detta spel som har fått äran att öppna mina ögon?
Kan det vara något annat än Final Fantasy 7?
Off course it can't

Klockrent spel, och jag erkänner mig härmed besegrad.
Tv-spelsgud, även jag har börjat förstå charmen.

(Ska dock påpeka att Markus har suttit med mig när jag spelat, och hade han integjort det hade jag nog gett upp efter en halvtimma. Så cred till baby)



I Am The Damned
I Am The Dead
I Am The Agony Inside
The Dying Head
This Is Injustice
Woe Unto Thee
I Pray This Punishment
Would Have Mercy On Me

2 kommentarer:

Daniel Christensen sa...

Jag blir nästan rörd till tårar Andrea. FF7 är the shit.

Hjältepoäng till Marcus.

Zandra con Zéta sa...

Majköll!