Framtidsplaner

Well hello.
Jag är fullt medveten om att denna lilla blogg är grymt försummad.
Jag har egentligen ingen bra ursäkt så vi hoppar helt enkelt det =P

Senaste tiden så har jag suttit och funderat på vad framtiden bär med sig och varit lite kvasifilosofisk. Så om det låter som en drös med new ageit babbel så är ni härmed förvarnade.

Först och främst har jag funderat på det här med utbildning, och dess vara eller icke vara. Lätt förklarat, jag har no fucking clue whatsoever om vad jag vill läsa.
Det jag vill få ut av livet känns inte riktigt som man kan hitta på ett universitet.
Så vad är det då jag vill få ut då?
Taskigt nog för mig så vet jag inte det heller (oh my, här har vi koll).
Eller jag har väl en skaplig idé om vad det är jag letar efter, men det är svårt att sätta ord på det.
De gångerna jag ens kommer nära att kunna greppa det är jag är helt avslappnad och lyssnar på musiken som inspirerar så otroligt.
Eller när jag och Markus ligger på vårt varadagsrumgolv i mörkret och blundar och lyssnar på Velvet Underground & Nico, känslan som infinner sig då är nästintill transliknande.
Jag har sedan länge tillbaka insett att jag är en ordens människa som behöver dem som näring.
Är jag flummig nu? Maybe.
Spelar ingen roll egentligen, för det jag strävar efter är att bara slå mig fri från dessa inordnade mönster såväl jag som samhället i stort har belagt mig med.
Jag vill hitta det geniuna, äkthet.
Jag vet inte om det är mig det är fel på, men det känns som om ju äldre jag blir desto mindre tålamod har jag med människor och sociala spel.
Ibland känns det som om jag håller på att bli galen, kanske är jag det. Vem vet?
Jag är trött på att försöka leva ut till bilden av mig som den perfekta dottern, den brighta studenten ni kan nog fylla i resten.

Jag var precis nere vid porten för att få ett par saker av min pappa och vi pratade lite grand om det faktum att jag inte vill plugga för pluggandets skull.
Men han menar på att det är viktigt och att jag inte har all tid i världen och att han var sur på min mamma för att hon har sagt till honom att låta mig vara och ta mina egna beslut.
Hans svar på det var tydligen, "Så fan heller, hon är min dotter".
Så kära pappa, jag är visseligen din dotter och kommer alltid att förbli så.
Men nota bene papi, jag är även v.u.x.e.n, jag är fullt kapabel att fatta egna belut (även om det knappast verkar så nu. Det är svårt nog för mig att fatta de här beluten på egen hand när all min indoktrinering säger åt mig att lyssna på dig, och att du vet bäst.
Jag känner att om jag börjar plugga någonting nu som jag inte vill fullhjärtat så kommer jag dö inombords (gud vad dramatiska jag är). Och om det är något jag vill undvika så är det just det.
Så pappa, jag tänker göra mitt allra bästa för att komma på vad det nu är jag vill göra. Men tills dess så tänker jag försöka skaffa mig lite erfarenhet om världen.
Så snälla, back off.

Aja, detta sammanfattar väl detta avsnitt av "Andrea kontemplerar".

'Til then.

I don't know just where I'm going
But I'm gonna try for the kingdom, if I can
'Cause it makes me feel like I'm a woman
When I put a spike into my vein
And I'll tell ya, things aren't quite the same
When I'm rushing on my run
And I feel just like Jesus' son
And I guess that I just don't know
And I guess that I just don't know

I have made the big decision
I'm gonna try to nullify my life
'Cause when the blood begins to flow
When it shoots up the dropper's neck
When I'm closing in on death
And you can't help me not, you guys
And all you sweet girls with all your sweet silly talk
You can all go take a walk
And I guess that I just don't know
And I guess that I just don't know

I wish that I was born a thousand years ago
I wish that I'd sail the darkened seas
On a great big clipper ship
Going from this land here to that
In a sailor's suit and cap
Away from the big city
Where a woman can not be free
Of all of the evils of this town
And of himself, and those around
Oh, and I guess that I just don't know
Oh, and I guess that I just don't know