Working day & night

Sitter här på jobbet och är inne på den andra halvan av mitt delade pass (medges "ledigheten" var bara på 45 minuter men ändå).

Jag vet inte om det är på grund av folket som jag har pratat med eller om jag är inne i någon slags neggo-period men människor är inte mitt favoritdjur just nu, tacka fan för flodhästar...

Det känns som om min toleransnivå ständigt sjunker och frågan är ju vart det kommer att sluta, man får ju hoppas att det inte resulterar i någon slags Falling Down-reaktion. (för er som inte vet vad som åsyftas är "Falling Down" en film med Michael Douglas, när han slutligen får en knäpp och förklarar krig mot i princip hela världen).
Jag har för närvarande svårt att formulera i ord hur jag känner och med tanke på att jag i allra högsta grad är en ord-människa så förstår nog de som känner mig hur frustrerande det är.

Jag har bland annat funderat lite på det här med bitterhet och i vilken grad det kan tillåtas genomsyra ens liv.
Jag är medveten om att det finns mycket som jag inte har "bearbetat", men jag vet fan inte om jag har lust med det.

Nä nu orkar jag fan inte sitta här som ett jävla emobarn och whina.