Jag satt just på YouTube och tittade på något som verkligen bekräftade många av mina tankar om männskligheten.
Läste om Sinéad O'Connor som 1992 orsakade något som bara kan liknas vid masspsykos hos halva världen.
Och i likhet med nästintill allt annat som orsakar det så var det självklart något som rörde religion. I detta fall katolicismen.
Det som skedde var att under ett framträdande på SNL hösten 92, sjöng Sinéad en acapella version av Bob Marleys "War". Den stora skillnaden var att hon hade bytt ut ordet racism mot child abuse.
I slutet av låten så tar hon upp en bild av Johannes Paulus II och river den itu.
So, you starting to see the problem?
Anyhoo, alla och ingen fick fnatt och fördömde hit och bannlyste dit, you know, same old same old.
Ca två veckor efteråt så skulle en stor hyllningskonsert för Dylan hållas på Madison Square Garden och Sinéad var menad att sjunga "I believe in you".
Det börjar med att hon blir presenterad av Kris Kristoferson som säger något i stil med "jag är stolt över att prestentera nästa artist, vars namn blivit synonymt med mod och integritet".
Men ni kan ju föreställa er hur det togs emot.
Kolla för bövelen in klippet, så får ni se en person som verkligen förtjänas att kallas för äkta och som har en jävla massa "guts".
Min favoritdel är dels när Kris kommer fram till henne och säger "Don't let the bastards get you down", och precis i slutet då hon sjungit klart och bara stirrar ut över publiken.
Check it out ffs.
http://www.youtube.com/watch?v=CCk2YQS8vaw
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hm, det kunde inte vara lätt att stå där och ta emot. Hennes blick är dock oslagbar när hon, efter att ha sjungit klart, tittar ut över publiken.
Håller fullständigt med, reagerade också på det, som ett ansiktuttrycks "Fuck you", om du förstår vad jag försöker komma fram till =p
Jaa, typ in your face. Snacka om stolthet och tro pa vad hon vill fa sagt.
Skicka en kommentar