Running up that hill

Titta på länken nedan och njut av det som är Kate Bush.
Egentligen så borde det inte vara nödvändigt att försöka övertyga någon om varför man i allra högsta grad bör ta till sig Kate.
Men som bekant så lever vi inte i någon utopiskt verklighet.
Vilket fall som helst, om ni verkligen vill se något som lyckas att vara okonventionellt och "annorlunda" och samtidigt vara så dramatiskt och kvinnligt så kommer ni inte bli besvikna.


http://www.youtube.com/watch?v=_BZsXVf6INc


Nu är även denna helg till enda, det har varit såväl roande,djupt störande och underbart på samma gång.
Jag känner att jag tar mer och mer aktivt avstånd från alla slavar som vandrar omrking mig, ibland så känns det som all ytlighet och ignorans håller på att kväva mig. Och samtidigt är det så komiskt att ingen tycks förstå att den förakt de tror sig känna gentemot oss inte är värt någonting.
Helt på grund av att de inte ser.
De tror sig veta så mycket och ha kontroll på allt när de i själv verket är inget mer än massans och vanans slavar.
Nu är jag så fruktansvärt trött på alla maskeringar och förklädnader som folk konstant iklär sig och slutligen tror på.
Det spelar ingen roll i slutändan ändå.
Det viktiga, den springande punkten de missar, är det faktum att nästintill alla har gått ifrån vad som är viktigt och essentiellt.
Äran,passionen,kärleken,skönheten. Kalla det vad fan ni vill. "you're all a bunch of fucking slaves" ändå.
Jag kan inte riktigt förklara varför jag väljer just detta tillfälle att skriva om det, kanske för att en uppenbarelse även kom till mig.
Svårt att veta, man kan bara tro.

Någonting jag däremot vet är att det som är här och nu, det vi har. Detta underbara kaos, det är det som räknas.